"Jag har aldrig kommit en minut sent"

Jocke Gröndin
2020-02-21
Efter tjugo år som kriminell missbrukare tog Johan Jocke Gröndin klivet in i skolsalen. Nu går han sin sista termin på Allmän kurs och är glad över sitt val att börja studera på Stadsmissionens folkhögskola, trots att han med sina 49 år är äldre än de flesta.
– Jag lär mig massor av de yngre.

Vad gjorde du innan du började här?

– Jag var kriminell narkoman i 20 år, samtidigt som jag hade ströjobb som snickare. 2016 blev jag av med lägenheten och var hemlös i ett halvår. Det ledde mig till en behandling och nytt boende och under den insåg jag att jag måste bryta helt med mitt gamla liv, umgänge och jobb för att inte riskera att falla tillbaka. Jag började gå på Krami, ett superbra ställe som är en arbetsförmedling för kriminella och där tipsade de om folkhögskolor. Jag var på besök på Tollare och Komvux men Stadsmissionens folkhögskola kändes bäst.

Varför då?

– Jag kände att det var viktigt att vara någon i en grupp, det har alltid varit viktigt för mig. Man kanske kan hjälpa någon med något och de kan hjälpa en själv. Här är man det.

Hur är det att plugga med 20-åringar?

– Intressant. Det är faktiskt ännu bättre nu i trean än i första året. Jag lär mig massor av dem, till exempel om det är något med datorer, kanske någon powerpoint eller något som jag aldrig gjort, de är ju superduktiga på sånt. Och jag tror att jag kanske också kan visa dem något. Jag gör ju det här ordentligt – jag har till exempel aldrig kommit en enda minut sent till någon lektion.

Av allt du hittills studerat – vad har varit mest intressant?

– Kognitiv psykologi, som vi har läst nu i trean. Det handlar om vårt tänkande, hur vi sorterar saker i olika fack enligt scheman som fylls på hela tiden, och att de kan ändras. Som till exempel att jag nu ser att den patriarkala jargong som finns på byggen tydligare, som att tala nedsättande om kvinnor,  ”Du är som en kärring” och sådant. Jag vill inte vara en del av den längre.

Vad säger du till en annan 49-åring som är tveksam till att plugga på folkhögskola?

– Det kom faktiskt fram en kille som nu har börjat här och frågade ”hur ska jag fixa det här”? Jag sa att man får ha tålamod. Visst, det kan kännas fjantigt och larvigt att plötsligt sitta i skolbänken igen från att kanske ha jobbat, det är ju en helt annan roll. Men man får försöka njuta av att det är annorlunda, tänka att det är bra att folk är olika. Som när ni lärare står där på skolstarten och sjunger en sång – ni gör ju det trots att ni inte alla är så bra, och bjuder på det. Sedan märker man ju plötsligt att man själv står där och sjunger med!

Vad är det bästa med folkhögskolan?

 – Just det där, att alla får vara sig själva. Man kan komma i mjukisbyxor och rufsigt hår… Alla får plats.

 

 

 

Karin Jacobson
Stadsmissionens Folkhögskola
Lärare på kursen Skriv för att nå ut