Dag 6 - Besök på Project Ruth

Barn på Project Ruth
Det var den här dagen vi besökte dom yngre i Rumänien, mer specifikt romska barn. Vi besökte organisationen Project Ruth som aktivt jobbar för att förbättra romers situation i Rumänien. Genom att driva en skolverksamhet som ger barnen goda förutsättningar att klara sig undan utanförskap och få utbildning. Denna skola fick vi äran att besöka idag och alla gick därifrån med ett leende på läpparna – tack vare de härliga barnen.

Det har blivit en rutin att gå upp tidigt i Rumänien och det gjorde vi även idag. 

Klockan nio så tågade vi iväg mot tunnelbanan och Ferentari som var dagens aktivitet. I Ferentari så ligger Project Ruth som är organisationen som vi gjort en insamling till och vi skulle besöka deras skola. Medans vi nämner detta så vill passa på att tacka alla som bidragit till vår insamling och skapar förändring i barnens liv! Stort tack!

Skolan Rut

Två tunnelbanestationer senare och vi var framme. På promenaden på väg dit så upptäckte vi ganska direkt att atmosfären var annorlunda jämfört med centrala Bukarrest. Husen var slitna och orustade, det märktes att området har sämre standard.

Hus

Under promenaden så berättade Johannes för oss att kommunen har försökt förbättrat utseendet på flera hus genom att måla om, men lämnat insidan oförändrad. Detta för att det ska se bättre ut för omgivningen utan att faktiskt göra någon större förändring för de boende.

Fereneti

Tillslut så var vi framme vid Project Ruth och där möttes vi av en glad Mihaj. Han visade oss runt i flera klassrum där vi fick presentera oss för elever i olika åldrar. Vi möttes direkt av glada elever som hälsade på oss med stora leenden på läpparna. Både sång och skratt utbytes. Från båda håll så steg mungiporna upp i skyarna! Vi lärde oss varandras namn och sjöng traditionella sånger.Klassrum

Efter ett tag så höll Mihaj som var vår ledare för dagen en presentation som var gripande på många olika sätt. Han berättade om romers situation och vilka potentienlla lösningar som finns. Mihaj gjorde så att vi fick en tydligare bild av hur romer diskrimineras dagligen i Rumänien och vi fick även ett perspektiv från hans synvinkel som fick oss att tänka till ordenligt. Till exempel så visade han oss en artikel som innehöll bilder på Ferentaris värsta sidor – misära byggnader och högar av skräp.

Enligt Mihaj hade journalisten till artikeln betalat boende i detta område att injicera droger framför kameran i syfte att framställa Ferentaris värsta sida. Han berättade för oss att han hade hört av sig till journalisten och bjudit in henne till att se de bättre sidorna (skolan och organisation). Hon avvisade inbjudan och vi tycker att det är väldigt orättvist. Detta eftersom att vi tycker det är viktigt att när det väl skrivs om Ferentari så ska hela bilden få synas.

Efter detta så var det dags för lunch och det serverades allt från typisk rumänsk köttgryta till veganska falaflar. Vi höll inte inne vår tacksamhet för den nylagade maten utan tackade flera gånger!

Efter en härlig lunch gav vi oss återigen till barnen för att få lära känna dom på djupare plan. Vi fick äran att få vara med en klass med mycket energi. Vi lärde dom en barndomslåt som ligger oss alla nära hjärtat nämligen den stora hit låten imse vimse spindel. Även rörelserna fick det ta del av, allt ifrån en klättrande spindel till den stigande solen.

Imse Vimse

Efter klassens vackra stämma gav vi oss vidare med barnen till ett annat rum för att fortsätta höja mungiporna ännu ett snäpp. I rummet spelades det allt ifrån Jenga till att pussla ihop Mimmi och Musses underbara dag, självklart med en snubblandes Långben i bakgrunden.

Jenga

Spel

Jenga 2

Trots Mihajs tvek till att leka utomhus begav vi oss ut trots allt. Efter en del organisering av pepparkaksparen som stod i en cirkel började vi med pepparkakskullen. Detta var en uppskattad lek men vi tog beslutet att påbörja en lugnare lek då nästa barn halkade på isen.

Kull

Lek på skolgårdenVi bestämde oss för att köra ett två tre rödljus.  Vi hann inte förklara långt för vår översättare (deras lärare) innan barnen förstod vilken lek det var och började då att jubla av glädje. Efter en hel del fuskande endast ifrån barnen, (jag lovar) hade vi ett kramkalas då det var dags för oss att tillsammans med Mihaj gå vidare.

Kull

Kram

Tre tjejer

Han avbröt snabbt vår plan med att gå till det mest utsatta området då han sa att han absolut inte kommer gå in i det området. Vi tog samma väg tillbaka till metron för att efter en kort tunnelbaneresa skiljas åt för fri tid, och här kommer rum 321:s individuella kvällar:

Alvas kväll gick såhär:

Musketörerna traskade varav en var sjukling som somnade direkt i hotellbädden. Därefter begav jag mig med två till en andra gång till den mysiga julmarknaden där jag handlade årets julklappar. Det avslutades med den dagliga rundan med klassen då vi gick genom dagens händelser och känslor.

Det var helt klart en dag med mycket olika intryck och tankar. Främst tyckte jag det var helt sjukt att först träffa dom härligaste barnen med en massa energi, för att sedan höra på hur framtiden ser ut för många romer- inte få gå klart skolan för att familjen behöver pengar akut. Detta, men även om risken för att några av dessa barnen skulle kunna råka ut för människosmuggling eller andra hemska grejer var hjärtskärande. Från barnen från Scoala Ruth och ungdomarna från skolan vi besökte en dag tidigare tar jag med mig ett öppnare sinne, en fin gemenskap och tacksamhet för min livssituation hemma i Sverige.

Och såhär gick Ellinors tankar kring dagen:

Hej! Ellinor här, trots att jag lyckades bli lite sjuk och därmed kände mig något hängig så upp akttar jag verkligen denhär dagen. Det var väldigt fint att få känna sådan gemeskap med barnen trots att vi inte lyckades förstå varandra med ord alla gånger, men att vi med skratt, glädje och med hjälp av lite gester kunde förstå varandra och ha en väldigt fin eftermiddag.

Efter besöket hos projekt ruth så begav jag med hemmåt för att krya på mig något. Jag lyckades somna några kvartar och vaknade upp med ny energi som jag kunde använda till  resten av kvällen. Vi åt på vår italienska local restraurant och det var gott som alltid. Mätta och belåtna traskade vi återigen hem. Som vanligt samlades vi för att ha vår dagliga pratrunda med hela klassen. Det är något jag uppskattar så mycket, här kan alla dela med sig av sitt perspektiv på dagen och får tillsammans landa i allt som vi får vara med om. Tack för mig, över till dig Issa.

Issas perspektiv:

Hallå allihopa! Denna dag har varit extremt lärorik och gett mig så mycket mer än vad jag förväntade mig. Att få möta glada elever som välkommnar oss gjorde mig riktigt glad och det kändes betydelsefullt. Jag fick känslan av att de verkligen uppskattade att vi var där och det kan jag säga att jag också gjorde! Som Ellen nämnde så var det självklart lite svårare att kommunicera med barnen, eftersom alla inte kunde engelska. Trots detta så kände jag att vi skapade ett fint band genom att spela spel, sjunga och leka. Det är svårt att beskriva känlan som man får när man kliver in i ett främmande klassrum och möts av barn som ser så förväntantsfulla ut. Dom var så nyfikna och hälsade på oss direkt när vi kom in. Det kändes verkligen som vi gjorde skillnad idag och det är någonting som jag tar med mig. Jag är tacksam för att vi fick chansen att uppleva detta! Det är så viktigt att träffa nya människor och lära sig av varandra vilket jag tycker vi har lyckats med idag. Tillsammans med barnen så fick vi en härlig dag som jag kommer komma ihåg länge.

 Vi vill tacka Project Ruth för att vi fick komma på besök och lunchen!

To be continued…/ Rum 321 Issa, Alva, Ellen